Nilssons syrra

numer är det bara Det Bästa Av Det Bästa som kommer in på den här bloggen

(på en Statoilmack i Falun när jag ska betala för lite folköl m.m.)
Kassörskan: Har du leg?
Jag: Visst! Varsågod...
K: Man måste vara 88:a för att få köpa öl.
J: Eh, nä? Jag är ju faktiskt över 18 (underförstått och med min blick: ursäkta är du dum i huvudet eller?)
K: ... Jo, i Falun måste man vara över 20 enligt lokala lagar.
J: Är det sant?! Jaha ja... men då får min kompis betala. Gustav!!
(Gustav kommer fram till disken)
K: Men suck (tar betalt utan att kolla Gustavs leg)
J: Ni borde sätta upp en skylt. Hej hej!

I torsdags for jag, Gustav och Simon till Sälen för en helg i glada vänners lag, och det hade inte kunnat bli bättre än det blev! Tack för den :)

Jag vill bara lyssna på en låt nu för tiden.
Gott så, om det inte hade varit för vilken låt det handlar om. Jag menar U2 - One...

WTF?!!!!!

Nu har det gått typ en månad och jag känner efter lite värmande påtryckningar att det är dags att börja skriva igen.
Jag utgår från att alla ni (typ fem styckna) som läser den här bloggen vet vad jag gör om dagarna... men det lättaste är ändå att låta det första korta inlägget handla om vad som hänt sen sist;
1. Jag har tagit körkort!
2. Eeeeh?
Okej, ni fattar grejen?  Inte mycket händer, så därför är risken ganska överhängande att bloggen även i fortsättningen kommer handla om typ... Skagenröra (räkor + majonäs).
/Majsis

Majonäs, det är väl en konstig produkt? En smetig smet innehållandes jäkligt mycket fett. Släkt med Créme Fraiche, fast ändå inte... Som du märker så dyker det ju upp en hel del frågetecken. För att räta ut dessa följer nedan ett recept på, just det - majonäs!

2 Äggulor

1/2 tsk Salt

1 pn Vitpeppar

1 tsk Senap

1/2 msk Rödvinsvinäger; ev. 1 msk

4 dl Olja

Inte ett uns mejeriprodukt alltså.
Det trodde jag inte, men där ser man.

Jag har undrat skitlänge hur stor risk det är att få ett befruktat ägg med sig hem i kartongen. Det har faktiskt hänt mig en gång, men det syntes liksom inte mer än en röd liten prick i gulan. Och nej jag åt det definitivt inte när jag upptäckte det. Hur som helst hittade jag av en helt makalös slump till ett blogginlägg med tillhörande kommentarer om just detta.

Jag har som tur är fått förlängning på mitt städarkneg. Med en lön på 94 kronor i timmen traskar jag gärna omkring i foträta sandaler med kardborreknäppning (modell Peter "Passpå" Nilsson) några timmar om dagen. Enda skillnaden från och med måndag är att jag nu antagligen kommer att behöva jobba en aningens aning mer intensivt - vilket i praktiken innebär att det är slut med tvåtimmarsluncher och att komma tre timmar senare än man är schemalagd och ÄNDÅ tillhandahålla full lön. Det är nästan tveksamt om jag ska se det som en positiv eller negativ förändring. Pappa har muttrat en hel del om att de senaste veckorna har varit nedbrytande för min arbetsmoral. Jag har hela tiden protesterat å det bestämdaste, men bara ytterst ute. Innerst inne håller jag nog med. Faktiskt.
Här skulle jag gärna vilja byta till ett nytt och fräscht ämne då jag ärligt talat inte vet nåt tråkigare än människor som bara kan snacka sitt jobb, men jag är rädd att även jag failar det. Och jag kan väl kanske trösta mig med att alla gör det. Hela tiden. Det är sannerligen det säkraste samtalsämnet (- nice alliteration där!) att föra på tal när man stöter på gamla klasskompisar eller övriga skolkamrater. För att inte tala om när man möter folk i samma branch. Många är de polare till mig som är anställda hos the big Mc D, och jag lovar att det finns tydligen ingen hejd på hur länge man kan prata DT, hur långsamma de i köket är, stammisar (och hur äckliga de är!) eller hur mycket dr. Jekyl och mr. Hyde mellancheferna är. Ingen hejd, I tell you.
Pussn dåe, Majs

Vad jag gör om dagarna:

• Vattnar samt ansar krukväxter
  
  
• Donar i köket
  
  
• Jobbar
  
  
• Somnar framför tvn
  
  
• Lyssnar på radio
  
  
• Håller koll på folk som går förbi på gatan
  
  
• Matar Bosse

Vad jag inte gör om dagarna:

• Sover till 13
  
  
• Kollar på Barnkanalen från att jag vaknar till kl. 18 (då sändingarna upphör)
  
  
• Fikar med mina kompisar
  
  
• Är i stallet
  
  
• Bloggar
  
  
• Pratar i telefon
  
  
• Surfar
  
  
  Jag vet inte hur ni reagerar när ni läser det här, men själv känner jag att nu för tiden verkar ju vad faan som helst kunna hända. Coolt!

En del saker kan jag lära mig att leva med. Andra kommer alltid att lätt som en plätt punktera bubblan som jag så ansträngt blåst upp.

Under det senaste året har jag börjat odla ett starkt hat mot telefonens skarpa ringsignal. Var eviga gång ljudet når min trumhinna skakas jag av tanken på vem som kan sitta vid andra sidan linjen och vad hon kommer att berätta. Varje gång. Jag har dock blivit lika bra på att dölja min lättnad när jag inser att det inte är dåliga nyheter, som jag är på att måla upp hemskheter på insidan av ögonlocken när det är dags att sova.
Men det värsta av allt är att jag vet att det inte bara är mina huvudspöken.
Och även den vetskapen måste jag somna till.

När jag kom hem från Arvikafestivalen igår var jag för trött för att kunna sova och för hungrig för att laga mat, så jag kraschade i soffan och sedan dess har jag legat här, typ.
Blablabla... Jag skulle kunna ta upp åtminstone en bråkdel av vad som hände där i Värmland, men jag är faktiskt inte på humör för det. Rubriken sammanfattar en stor del av upplevelsen, och om nån nu mot all förmodan skulle känna sig nyfiken så berodde svettandet på all jävla sol vi utstått under veckoslutet. 

Läste nyss igenom vad jag skrivit, och kom fram till att jag verkligen är lika trött som det verkar i texten ovan. Nu ska jag således avsluta detta inlägg.
Först bara en bild på världens sexigaste man som jag träffade på i torsdags. Det tycker jag ni förtjänar efter att ha tagit del av min blogg idag.

Hurricane Gilbert, puss på dig!