Näringsliv

sid. 230 - 234
        235 - 237
        240 - 259


Chuck Norris is the reason why Waldo is hiding

...men varför försvinner alltid mina snoddar, hårnålar, pennor, nycklar och högerstrumpor?


image14



Lovely. Lovely, lovely!


Syskonhat

Lillebror, du blir aldrig som jag.

Blodsband i all ära, men många gånger är det jobbigt med familjen. Visst kan vi skratta åt samma skämt ibland, jag och Nilssons brorsa, men det är nog där som (åtminstone de inre) likheterna slutar. Det värsta är att han vet precis vad, när och hur han ska säga just det han vet att jag inte vill höra. Det är konstigt och egentligen rätt fascinerande att man kan växa upp så nära varandra men ändå resultera i så olika individer.
Dessutom är det ju inte mitt fel att du lät dig underkuvas så länge som jag var den fysiskt starkare av oss två. Man fäster sig gärna vid härskartronen, och kommer då någon irriterande jävel och försöker sno den... Ja, då blir det bråk.

/(likförbannat fortfarande ändå) Nilssons syrra


"Man tar bara studenten en gång"

Hej!
Skrev nyss (ännu) ett inlägg som jag inte vill publicera, men denna gång fanns det nya anledningar till varför jag valde att inte lägga ut det. Jag kände inte igen mig, ville inte känna igen mig i vad jag skrivit. Texten skrämde mig. Det som skrämde mig med orden i det opublicerade inlägget var, att de stavade ett ifrågasättande. Ett ifrågasättande av mig. Vem jag är och vad jag vill. Vad jag inte vill, men vad jag ändå gör. Känner att jag måste göra. Jag kände inte igen tankegångarnas gravallvarliga sätt. Det var inte jag.

Att kunna försvara min vardag och mitt liv mot detta mitt ständiga ifrågasättande är svårt och nu är jag trött. 
Det gör mig alltid så trött när jag vaknar, alltid så klarvaken när det blir dags att sova.
/Maja

Trendigt

För någon vecka sedan la jag ner Strindbergs Röda Rummet, för att nu vara helinne i Linas Kvällsbok 1 skriven av Emma Hamberg. Otroligt på!



image11             VS.              image12

                                            0                                      -                                  1

Spexkräfta?


image10


Jag tror att mitt favoritprogram på tv just nu heter På Spåret. Eller, det är jag faktiskt helt säker på att det är. Det är roligt, fyndigt, trevligt, härligt på alla sätt och vis OCH allmänbildade.
Tro det eller ej så verkar det dock finnas människor som inte inser storheten i denna fantastiska tv-produktion. En sådan människa är min styvfarmor Evy. Anledningen skulle tydligen vara att hon hatar Björn Hellberg och Ingvar Oldsberg (se bilden ovan - inte har man hjärta att hata dessa grabbar grus?), men när jag frågade varför hade hon inget bättre att komma med än "Nä, men jag bara gör det!" Vad är det att mena?; Vad är det att våga stå för?; Vad är det att använda för argument? Denna uppfattning är ju faktiskt helt uppåt väggarna för att inte säga totalt befängd!!! Det finns inte någon annan duo som skulle kunna ta sig an rollen som programledare för Sveriges just nu bästa underhållningsprogram SÅ bra som de två männen gör. Det är en ren fröjd att slå sig ner i soffan och veta att man har en hel timmes förstklassig underhållning framför sig på fredagar klockan 20. Aaahh...
Om du har råkat missa något eller kanske (gud förbjude) alla program så finns dom såklart på SVTs skitsmarta hemsida. Alltså - titta bara på det senaste och njut under det inslaget när Ingvar plockar fram en kylväska och får Björn att ta upp en kräfta med darrande händer och efteråt utbrista närmast chockartat "Åh! Vilket bisarrt inslag!" TOP NOTCH! För övrigt är det samma program som Filip och Fredrik i Dressinen, tävlar mot Stefan Holm och Karin Hübinette och det går upp för en ungefär exakt hur tråkig och torr Stefan Holm verkligen är. Lägg bara märke till den spända tystnaden som verkar infinna sig varje gång han drar ett "skämt". Men tillbaka till Hellberg The Man: tro inte för en sekund att jag är ute efter att håna mannen. Nej, det skulle aldig falla mig in, och bara få mig att känna mig som en urusling. Jag vill inte alls klappa honom på huvudet trots att han ibland är en aning tafatt och lite förläget tystlåten. Jag respekterar honom: han är aktningsvärd hedersknyffel, min Björn.

puss & kram, din gamla melodram

RSS 2.0