Nilssons syrra

När jag för ungefär en halvtimme sen satt framför den platta väggtvn och inmundigade middag höll jag plötsligt på att sätta potatisen i halsen. Mitt i en tugga knackade det på dörren, och jag som (för att uttrycka det milt) ännu inte helt har börjat känna mig fullkomligt trygg i det ensamma huset hoppade högt i mina tights. Lite genomskinliga, mycket avslöjande tights. Under cirka tre sekunder pågick en enorm kris i mitt huvud där jag bland annat snabbt som attan räknade ut ungefär hur lång tid det skulle ta för mig att leta reda på riktiga brallor hur lång min kofta egentligen var, och frågade samtidigt mig själv vem i allsin dar det kunde vara?! Jag kom fram till att jag inte hann leta reda på byxorna och med hjärtat i halsgropen öppnade jag dörren (av någon anledning nästan lite skamset).
På trappen står grannen som är så himla lik Gary Busey. Han är klart berusad och håller en cigg som han borde fimpa av i ena handen. Han har tre saker att framföra:
1. "Du kan inte låta lamporna lysa. Då syns det ju att ingen är hemma."
2. "Håll fönstren stängda för guds skull!!"
3. "Jag såg att du inte hade ställt fram soptunnorna, så jag gjorde det."
Under samtalet har jag mest stått och ångrat mitt klädval, dragit i den långa men alldeles för korta (och hastigt felknäppta) koftan. Då och då har jag lyckats pressa fram ett och annat "Mmm", "Ja, det ska jag tänka på" och några stressade och fullkomligt onaturliga leenden. När dörren stängs känns det som om jag ska börja grina och jag mår illa. Jag undrar hur mr. Buseys sludder lyckades tillintetgöra mig så fullständigt, detta är ju fånigt. Men å andra sidan är man sällan särskilt morsk utan byxor.

Hela dagen har jag suttit i soffan. HELA DAGEN!
Det gör lite ont i stjärten att vara så lat, annars är det rätt OK.

Hej,
det var länge sen jag la upp ett riktigt inlägg här. Sorry'bout that. Eller, riktigt och riktigt... vad nu det  innebär. Under svenska C kom vi ju fram till att en blogg kan se ut hur som helst (åååååh - svenska C! ååååååh - Carina! ååååååh - Vasa! åååååååh - Runa! åååååh - vad det var bättre förr!). 
Hur som helst, med "ett riktigt inlägg" menar jag väl nåt som känns lite läsvärt, typ.
Men här kommer ändå lite mer skit.

Under tiden jag inte skrev tog jag studenten, och faktiskt så har himla mycket kretsat kring just det den senaste tiden. Typ allt. Det känns skitkonstigt att Vasatiden är över nu, men jag tycker ändå inte att det är mig övermäktigt. Jag kan hantera det. Det ska bli skönt att inte vara bunden kring några måsten, utan kunna bestämma helt själv vad jag vill göra. Det ordnar sig. Det blir bra. Jag kan själv.
Det enda som suger stenhårt är att jag varit mer eller mindre sjuk i över en vecka nu. Jag verkar ha drabbats av nåt slags supervirus som hela tiden muterar och övergår i nya symptom. Hittills har jag gått igenom illamående, vanlig förkylning och stört jävla ont i öronen. Det sistnämnda slog till igår med sitt klimax mellan 03 och 07 - för den som undrar - sedan dess har det varit ganska lugnt. Men gudars skymning, av alla smärtor måste de i öronen vara bland de värsta. Inför den ondskan står man totalt maktlös och inget piller verkar hjälpa. Man kan heller inte massera eller kräkas bort den. Skitliv.



























På plussidan är ändå att jag kan sitta med min nya dator heeela tiden. Jag fick en bärbar i studentpresent, och det är inte ofta vi går skilda vägar. Jag gillar't.

Oh, ooooh! Nu börjar Skrotnisse och hans vänner på Barnkanalen:):):):):)!
Måste gå, puss hej!

Ska jag vara ärlig vet jag inte ens var jag ska börja.

Just nu sitter jag med en guldig rosett i håret. Det fick bli så eftersom att jag inte kunde hitta någon av alla de 1 000 000 000 [en miljard] snoddar som jag har tappat bort här hemma.

Idag visste jag inte när min enda lektion började, då jag slarvat bort min almanacka - och bestämde mig därför för att skippa den. Mog1.

Istället för att gå till skolan, åkte jag och fikade med Anna Häst - som jag sedan länge lovat en present. Självklart glömde jag den presenten hemma, och kunde således inte ge den till henne den här gången heller.

Varje kväll vid läggdags när jag kommer in i mitt rum ställer jag mig själv frågan: Var sover jag egentligen? Jag påminner: Där! Du ser högen berget med kläder, böcker och papper? Om du bara föser ner allt typ en halv meter så kan du kura ihop dig där och få till en sovplats. Visserligen undermålig, men så är det ibland.

Imorgon, har min geografilärare bestämt att vi ska lämna in en uppgift som jag knappt har börjat på. Jag hatar geografi. Jag hatar mitt liv. Men det är fan inte mer än rätt att jag sitter här med ett jävla PRESENTSNÖRE på huvet - "stupid is as stupid does".  Och låter inte det som en fånig frisyr, så säg!? Skitlöjlig.
/Majken

Kvitto från det legendariska "Negerhütte" som jag lunchade på i Italien. På menyn kunde man även beställa "tre dansande negrer" och "negermilch".
Den du, Jämo.