Dagens ros
Jag vill ge en ros till min konstigaste kompis, aka Anna Larsson.
Hon är en sån där supermänniska som aldrig misslyckas. Och med det menar jag inte att hon är irriterande perfekt, hon är bara jävligt bra helt enkelt.
Slimmy stimmung
Det är minst sagt dålig stämning i mitt hus denna söndag i november.
Och som grädden på moset, har jag fortfarande inte skrivit psykologin. Den skulle ha varit inne för ungefär en vecka sedan och jag har knappt gjort en sjättedel av skiten.
Gårdagen bjöd på en hel del, och mest bjöd den på vin och sprit. Det var i och med att en av förstärkarna brann upp, och musikanläggningen slutade fungera, som jag bestämde mig för att kan man inte dansa, ja då kan man lika gärna supa sig ner i fördärvet. Så det gjorde jag: jag surade, söp och svinade.
Den alltför välbekanta känslan som säger att Maja, nu får det vara nog. Titta bara på dig själv! Är det inte under din värdighet att rumla omkring på detta viset? slog mig fler än en gång under kvällen.
Jag pendlade lite mellan att stundom fokusera på en fast punkt i rummet i något slags fåfängt försök att nyktra till på en minut, och att pimpla ännu mer vin. Dude, vad det här var tråkigt. Om jag bara dricker liiite vin så borde jag kunna nyktra till någorlunda och samtidigt inte tappa stinget. Vilket jävla sting? Nej, fyllelogiken faller alltid lika platt såhär i efterhand.
/Mah-djah
_Förenings_
I <3 Horses 4-ever
Hästar och ponnies däremot, skyller aldrig ifrån sig. Dom är trofasta och ärliga. Varelser att lita på. Nu åker jag till stallet, hej då!
Baluns med stuns
Nilssons brorsa hade tydligen också en härlig kväll. Åtminstone det han mindes av den... han hade supit sig själv under bordet med smuggelvodka och "smög" in någon gång mellan 03 och 05. Moget. Varken jag eller mamsis och papsis märkte något, men om någon annan gjorde det får han gärna höra av sig till mig. Thomsis skall tydligen inte haft någon skjorta på sig, men väl frackkavajen. Hemskjutsad blev han av en kompis mamma. Vilken bild hon måste ha fått av Nilssons, när hon först blir tvungen att skjutsa den redlöse Nilssons brorsa hem, och väl där upptäcker att Nilssons syrra har röjarparty. Kanske undrade hon lite över Nilssons päron?
På söndagen gick jag på teater. Bakis som ett as blundade jag mig igenom den 80 minuter långa enmansföreställningen. Ibland sov jag, men ibland vilade jag bara ögonen. Hur bra det än var kunde jag inte hålla mig vaken, och jag begrep ingenting av någonting. Ibland låtsades jag lyssna, men det var bara rent spel för gallerierna (mina föräldrar). De korta stunderna koncentrerade jag mig på ljuset och scenografin, vilket jag trots allt kunde ta till mig, och de var ju vansinnigt snyggt gjort! Alldeles säkert var det en underbar pjäs rakt igenom, och jag skulle gärna se den igen om jag kunde. Förlåt mig Krister Henriksson, för att jag var en usel åhörare, men jag var bara så jävla bakis.
God natt!
/Majsis
Ont i magen hela dagen
Som att vandra runt med en grå dimma i huvudet och en kall hand sluten kring hjärtat.
Nervositet i sin renaste form yttrar sig i sömnsvårigheter och ökad puls, och det är inte som pirriga fjärilar i magen. "Ett aktivt liv" är inte en passande omskrivning av "för mycket att göra". Och slutligen: det finns inga stresståliga människor! De som påstår sig vara sådana har uppenbarligen aldrig upplevt stress, och bör således sluta hitta på.
Fuck you.
/Majken
"Du, jag älskar henne!"
I morse vaknade jag med den starka övertygelsen att jag hade ett kärleksförhållande tillsammans med Håkan Hellström. Jag kunde tydligt minnas våran första date, hur bra vi klickade och hur jobbigt det hade varit innan alla ville tro mig när jag berättade att vi var tillsammans nu. När jag följde med honom på hans turné genom Sverige, kände jag mig lite som den estniska kvinnan Jan-Banan vill ta med sig på bussen hem i "Torsk på Tallin".
Samma ögonblick som jag insåg att allt bara hade varit en dröm måste jag erkänna att jag blev rätt nedslagen. Förstås.
Här är jag: ...och här är Håkan:
Ock, ock, ock
Jag gillar bara inte min blogg lika mycket :)
Kvinnodjur, bah!
Idag är jag lite stressad och ganska arg, och det utan någon vidare anledning. Vissa dagar vaknar man med en dålig magkänsla som kan gnaga en under resten av dagen.
För att agera ut en del av mina aggressioner följer här en klassisk HATA-lista:
- Balen - som egentligen ska bli hur kul som helst, men jag är rädd.
- Polhems vaktmästare - pajasen som kallar mig "lilla gumman", men som jag är tvungen att vara trevlig mot ändå för stämningens skull (visst skulle jag kunna be honom att sluta upp med det, men det känns olustigt och som något han egentligen borde fatta själv. Dessutom vill man ju också helst undvika att framstå som en rabiat surfitta (och jo, det är precis vad man verkar som om man säger sånna saker!)).
- Min egen lathet - ställer allt som oftast till det, och det värsta är att jag bara har mig själv att skylla. Helt klart min sämsta egenskap.
- Kina - för att jag inte fick följa med på den resa som majoriteten av de personer som står mig närmast åkte på.
- Trean - seriöst, jag pallar inte mer tråkigheter. Att jag försover mig ungefär varje dag gör inte heller saken bättre.
- Stalltjejer - jag har själv varit en, men jag är inte en av dom.
- Caps Lock - för att den jävla knappen sitter på tok för nära "A"
/Maja
