Nilssons syrra

Jag har tagit det otroligt lugnt ett tag nu, av förklarliga skäl. Morfar dog i torsdags och för att orka med det så umgicks vi bara inom släkten några dagar. Det känns ömsom underligt, ömsom inte alls och ibland helt förlamande. Det är så svårt att förstå, och ännu svårare att beskriva. Min fina lilla morfar som på slutet var alldeles för trött, men ändå inte ens i närheten av att klaga, behöver inte längre ligga dagarna i ända i samma säng och se samma beiga väggar och tak. Det är säkert skönt för honom, men han fattas mig så fruktansvärt.

Moster Eva och morbror Janne med alla kusiner plus bihang åker till Italien i knappt tre veckor och under den tiden får jag sova i deras gästrum. Imorgon flyttar jag därför in hos Bosse i Hagaström för att hålla honom med kattmat och gräddblandat vatten, klippa gräsmattan och ta in posten. Antagligen kommer mormor bjuda på många koppar kaffe också - det är ju så nära. Det blir bra det. 

Till slut har även mitt arbetsliv dragit igång, inte en dag för sent. Numera så kan jag alltså titulera mig som fastighetsskötare nio till fem.

Love, M