The times they are a changin´
Vad jag gör om dagarna:
- Vattnar samt ansar krukväxter
- Donar i köket
- Jobbar
- Somnar framför tvn
- Lyssnar på radio
- Håller koll på folk som går förbi på gatan
- Matar Bosse
Vad jag inte gör om dagarna:
- Sover till 13
- Kollar på Barnkanalen från att jag vaknar till kl. 18 (då sändingarna upphör)
- Fikar med mina kompisar
- Är i stallet
- Bloggar
- Pratar i telefon
- Surfar
Jag vet inte hur ni reagerar när ni läser det här, men själv känner jag att nu för tiden verkar ju vad faan som helst kunna hända. Coolt!
Hjälp
På trappen står grannen som är så himla lik Gary Busey. Han är klart berusad och håller en cigg som han borde fimpa av i ena handen. Han har tre saker att framföra:
1. "Du kan inte låta lamporna lysa. Då syns det ju att ingen är hemma."
2. "Håll fönstren stängda för guds skull!!"
3. "Jag såg att du inte hade ställt fram soptunnorna, så jag gjorde det."
Under samtalet har jag mest stått och ångrat mitt klädval, dragit i den långa men alldeles för korta (och hastigt felknäppta) koftan. Då och då har jag lyckats pressa fram ett och annat "Mmm", "Ja, det ska jag tänka på" och några stressade och fullkomligt onaturliga leenden. När dörren stängs känns det som om jag ska börja grina och jag mår illa. Jag undrar hur mr. Buseys sludder lyckades tillintetgöra mig så fullständigt, detta är ju fånigt. Men å andra sidan är man sällan särskilt morsk utan byxor.
Du vet väl om att du är värdefull my ass
Missförstå mig inte, jag tycker verkligen att det känns lyxigt med ett så pass "självständigt" jobb, men det är också på nåt vis lite snopet att ingen märker skillnad om jag ens kommer eller inte.
(Men jag jobbade givetvis över den tid jag hade missat på morgonen, så ingen skada skedd, typ...)
This is the rhythm of my life
Moster Eva och morbror Janne med alla kusiner plus bihang åker till Italien i knappt tre veckor och under den tiden får jag sova i deras gästrum. Imorgon flyttar jag därför in hos Bosse i Hagaström för att hålla honom med kattmat och gräddblandat vatten, klippa gräsmattan och ta in posten. Antagligen kommer mormor bjuda på många koppar kaffe också - det är ju så nära. Det blir bra det.
Till slut har även mitt arbetsliv dragit igång, inte en dag för sent. Numera så kan jag alltså titulera mig som fastighetsskötare nio till fem.
Love, M
Ja hej, det är Maja
En del saker kan jag lära mig att leva med. Andra kommer alltid att lätt som en plätt punktera bubblan som jag så ansträngt blåst upp.
Under det senaste året har jag börjat odla ett starkt hat mot telefonens skarpa ringsignal. Var eviga gång ljudet når min trumhinna skakas jag av tanken på vem som kan sitta vid andra sidan linjen och vad hon kommer att berätta. Varje gång. Jag har dock blivit lika bra på att dölja min lättnad när jag inser att det inte är dåliga nyheter, som jag är på att måla upp hemskheter på insidan av ögonlocken när det är dags att sova.
Men det värsta av allt är att jag vet att det inte bara är mina huvudspöken.
Och även den vetskapen måste jag somna till.
Svett, svett och svett
När jag kom hem från Arvikafestivalen igår var jag för trött för att kunna sova och för hungrig för att laga mat, så jag kraschade i soffan och sedan dess har jag legat här, typ.
Blablabla... Jag skulle kunna ta upp åtminstone en bråkdel av vad som hände där i Värmland, men jag är faktiskt inte på humör för det. Rubriken sammanfattar en stor del av upplevelsen, och om nån nu mot all förmodan skulle känna sig nyfiken så berodde svettandet på all jävla sol vi utstått under veckoslutet.
Läste nyss igenom vad jag skrivit, och kom fram till att jag verkligen är lika trött som det verkar i texten ovan. Nu ska jag således avsluta detta inlägg.
Först bara en bild på världens sexigaste man som jag träffade på i torsdags. Det tycker jag ni förtjänar efter att ha tagit del av min blogg idag. 
Hurricane Gilbert, puss på dig!
Idag är det tisdag
Jojo, imorgon bär det äntligen av mot Arvika. Pirrigt, och jag är taggad till tusen. Kolla bara in bilden jag tog nyss med min nya webcam. 
Tåget går 06.26.
Åter söndag nån gång.
Chipp & hej
