Nilssons syrra

Hej,
det var länge sen jag la upp ett riktigt inlägg här. Sorry'bout that. Eller, riktigt och riktigt... vad nu det  innebär. Under svenska C kom vi ju fram till att en blogg kan se ut hur som helst (åååååh - svenska C! ååååååh - Carina! ååååååh - Vasa! åååååååh - Runa! åååååh - vad det var bättre förr!). 
Hur som helst, med "ett riktigt inlägg" menar jag väl nåt som känns lite läsvärt, typ.
Men här kommer ändå lite mer skit.

Under tiden jag inte skrev tog jag studenten, och faktiskt så har himla mycket kretsat kring just det den senaste tiden. Typ allt. Det känns skitkonstigt att Vasatiden är över nu, men jag tycker ändå inte att det är mig övermäktigt. Jag kan hantera det. Det ska bli skönt att inte vara bunden kring några måsten, utan kunna bestämma helt själv vad jag vill göra. Det ordnar sig. Det blir bra. Jag kan själv.
Det enda som suger stenhårt är att jag varit mer eller mindre sjuk i över en vecka nu. Jag verkar ha drabbats av nåt slags supervirus som hela tiden muterar och övergår i nya symptom. Hittills har jag gått igenom illamående, vanlig förkylning och stört jävla ont i öronen. Det sistnämnda slog till igår med sitt klimax mellan 03 och 07 - för den som undrar - sedan dess har det varit ganska lugnt. Men gudars skymning, av alla smärtor måste de i öronen vara bland de värsta. Inför den ondskan står man totalt maktlös och inget piller verkar hjälpa. Man kan heller inte massera eller kräkas bort den. Skitliv.



























På plussidan är ändå att jag kan sitta med min nya dator heeela tiden. Jag fick en bärbar i studentpresent, och det är inte ofta vi går skilda vägar. Jag gillar't.

Oh, ooooh! Nu börjar Skrotnisse och hans vänner på Barnkanalen:):):):):)!
Måste gå, puss hej!