Nilssons syrra

Ja, lördagskvällen/natten blev sannerligen lyckad, om jag får säga det själv! Mestadels tack vare en efterfest som var roligare än de flesta andra jag varit på. Jag spelade supspel, snackade relationer, dansade, rökte, skrattade, groggade, busade och sjöng. Allt detta medans mina kära, kära, kära föräldrar låg och läste tidningen i sitt sovrum. Klockan halv fem fick jag ett sms från min mamma där hon skrev: "Hej maja nu är det dags att säga godnatt till gästerna! Puss mor". Päronen har verkligen överträffat sig själva den här helgen. Det tackar vi för!
Nilssons brorsa hade tydligen också en härlig kväll. Åtminstone det han mindes av den... han hade supit sig själv under bordet med smuggelvodka och "smög" in någon gång mellan 03 och 05. Moget. Varken jag eller mamsis och papsis märkte något, men om någon annan gjorde det får han gärna höra av sig till mig. Thomsis skall tydligen inte haft någon skjorta på sig, men väl frackkavajen. Hemskjutsad blev han av en kompis mamma. Vilken bild hon måste ha fått av Nilssons, när hon först blir tvungen att skjutsa den redlöse Nilssons brorsa hem, och väl där upptäcker att Nilssons syrra har röjarparty. Kanske undrade hon lite över Nilssons päron?
På söndagen gick jag på teater. Bakis som ett as blundade jag mig igenom den 80 minuter långa enmansföreställningen. Ibland sov jag, men ibland vilade jag bara ögonen. Hur bra det än var kunde jag inte hålla mig vaken, och jag begrep ingenting av någonting. Ibland låtsades jag lyssna, men det var bara rent spel för gallerierna (mina föräldrar). De korta stunderna koncentrerade jag mig på ljuset och scenografin, vilket jag trots allt kunde ta till mig, och de var ju vansinnigt snyggt gjort! Alldeles säkert var det en underbar pjäs rakt igenom, och jag skulle gärna se den igen om jag kunde. Förlåt mig Krister Henriksson, för att jag var en usel åhörare, men jag var bara så jävla bakis.
God natt!
/Majsis