"Du, jag älskar henne!"
I morse vaknade jag med den starka övertygelsen att jag hade ett kärleksförhållande tillsammans med Håkan Hellström. Jag kunde tydligt minnas våran första date, hur bra vi klickade och hur jobbigt det hade varit innan alla ville tro mig när jag berättade att vi var tillsammans nu. När jag följde med honom på hans turné genom Sverige, kände jag mig lite som den estniska kvinnan Jan-Banan vill ta med sig på bussen hem i "Torsk på Tallin".
Samma ögonblick som jag insåg att allt bara hade varit en dröm måste jag erkänna att jag blev rätt nedslagen. Förstås.
Här är jag: ...och här är Håkan:
Yes, min bild kommer till användning igen och igen och igen!
Ja, som den där gången jag vaknade efter att ha varit tillsammans med Pete Doherty. TRIST!
C: Jo, det är en mycket användarvänlig bild.
J: Trist var ordet, sa Bull. Och du, efter att du sprang till bussen idag efter individuella, så utbrast lärarinnan "Meh! Sprang hon bara iväg nu eller?" Det tyckte jag var kul. Hon blev liksom så förnärmad :)
Shit. Jag tror jag hatar henne.
Jag drömde en gång i mina glansdagar att jag var på nån slags date med David Bowie, fast som han såg ut i början på 70-talet, jag hade ett jättefult knallrosa linne på mig men vi klickade iaf asbra! Han typ älskade mig och jag diggade ju honom och vi blev nästan bästisar på bara några minuter.
Sen vaknade jag. Det var den värsta stunden i mitt liv. Så jag vet hur det känns.
Jag tror ni skulle vara ett fint par du och Håkan. Håkis.
