Nilssons syrra

Jag är asbakis, min pappa har vansinnigt med ryggskott, min mamma har nyss strykit kläder i tre timmar (mamsis HATAR att stryka), och lille Thomsis grinar eftersom han inte kan få sin dator att fungera.
Det är minst sagt dålig stämning i mitt hus denna söndag i november.
Och som grädden på moset, har jag fortfarande inte skrivit psykologin. Den skulle ha varit inne för ungefär en vecka sedan och jag har knappt gjort en sjättedel av skiten.

Gårdagen bjöd på en hel del, och mest bjöd den på vin och sprit. Det var i och med att en av förstärkarna brann upp, och musikanläggningen slutade fungera, som jag bestämde mig för att kan man inte dansa, ja då kan man lika gärna supa sig ner i fördärvet. Så det gjorde jag: jag surade, söp och svinade.
Den alltför välbekanta känslan som säger att Maja, nu får det vara nog. Titta bara på dig själv! Är det inte under din värdighet att rumla omkring på detta viset? slog mig fler än en gång under kvällen.
Jag pendlade lite mellan att stundom fokusera på en fast punkt i rummet i något slags fåfängt försök att nyktra till på en minut, och att pimpla ännu mer vin. Dude, vad det här var tråkigt. Om jag bara dricker liiite vin så borde jag kunna nyktra till någorlunda och samtidigt inte tappa stinget. Vilket jävla sting? Nej, fyllelogiken faller alltid lika platt såhär i efterhand.
/Mah-djah