Nilssons syrra

Slog rekord idag: 15 unika besökare.
Och som om inte det vore nog, så har jag nu fått mig mitt allra första fan till bloggen:

Daniel säger:

Kan jag få din autograf? Jag orkar inte vänta till nästa gång vi ses så skriv den i paint!!!!!!!!

(taget ur MSN-konversation med Baalminator cirka kl. 2200 ikväll)

Jag har något på gång här, det känner jag ju. Nu gäller det bara att förvalta denna ofantligt stora läsarskara på rätt sätt. Det vore ju försmädligt (men kanske ändå rätt troligt) att detta skulle komma att bli mitt all time high som kvasilitteratör.
Men vad vill man läsa om då? Tyvärr lever jag inte i en så särdeles exalterande tillvaro som jag många gånger skulle önska (eller vad säger du Maran?). Det händer nästan aldrig någonting, någonsin... Vilket i och för sig leder mig till en av mina få talanger här i livet: Jag hittar på!  Varken jag eller mina vänner kan vara riktigt säkra på när nästa skröna, lögn eller lurendrejeri kommer ut ur min opålitliga glappkäft. Det är ibland de mest förbluffande historierna som uttalas. Vad säger ni till exempel om att Vasaskolans rektor åker till Växsjö för att sola magen i januari, eller undrar kanske ni som känner mig varför Fanny alltid sneglar lite misstänksamt på mig varje gång jag konstaterar att det är tisdag idag?
Är det möjligtvis så att det är här vi har svaret på gåtan? Borde jag rent av ta och hitta på lite mer? För jag lovar er, kära läsare, här finns en lögnens källa som aldrig sinar!!

Till sist vill jag bara dela med mig av de härligt laxrosa leggings (modell quinna stl. 36) som Nilssons brorsa tog på sig igår under ett av sina spexigare infall. Inför ett antal förskrämda spanjorskor hade han störtat in i rummet och ylat "These are my party pants!!!!"



...men det är (smuggel-)spriten. Han kan inte hantera den.
Puss! //Nilssons syrra


EDIT: bildbevis = sann historia