Nilssons syrra

Idag har jag varit på knappt två lektioner av de fyra som stod på schemat. Det kändes väldigt skönt och jag ångrar mig inte det minsta. Jag har både roligare och viktigare saker för mig än att förkovra mig i engelsk grammatik, bena ut vad som egentligen utmärkte 1890-talets arkitektur eller egagera mig i hur jag skriver en disposition utifrån en historisk text. Minsann! Ibland vill man bara äta sushi och ta en kopp fika, så enkelt är det...
Över huvud taget är jag lika vansinnigt trött på skolan som alla andra treor är. Om jag går till skolan så är det oftast tack vare att jag lyckats lura mig själv dit. Kvällen innan säger jag till mig själv att jag ska gå på första lektionen bara för att komma upp ur sängen, och sen kan jag åka hem och plugga där. Efter första lektionen låter jag helt enkelt bli att  tänka, och på så vis tar jag mig ända till skoldagens slut. Trixigt va?!! Det är ett evigt bedragande, men det funkar ju (inte som t. ex. ett ägg alltså... som man måste koka... eller steka, eller... en maskin typ).
En sak som gjorde mig lite extra trött idag var responsen som jag fick på mitt filosofihemprov. Jag var visserligen medveten om att jag inte hade skrivit ett toppenarbete, men jag var trots allt rätt nöjd med det. Även såhär i efterhand. Men som kompensation för filosofin fick jag ju ett ruskigt överskattande betyg på mitt muntliga nationella prov i Svenska B, så det jämnar väl ut sig i längden sånt där.
Nu gäller det dags att spurta: jag har 300 sidor kvar i min engelska roman att läsa tills imorgon.
Love, Majsis.

(Dagens hejarop: "Pigga ben, pigga ben!")