Hönsmens
Jag har undrat skitlänge hur stor risk det är att få ett befruktat ägg med sig hem i kartongen. Det har faktiskt hänt mig en gång, men det syntes liksom inte mer än en röd liten prick i gulan. Och nej jag åt det definitivt inte när jag upptäckte det. Hur som helst hittade jag av en helt makalös slump till ett blogginlägg med tillhörande kommentarer om just detta.
FY FAN vad vidrigt. Jag funderar starkt på att aldrig mer äta ägg. Sjuka sjuka varelser... hm, om de levde i havet skulle de vara såna där blinda tjocka äckelfiskar som lever på en massa tusen meters djup och har en liten lampa hängande framför huvudet. De är också sjuka djur.
Maja, jag brukar ju gilla att äta ägg (okej, det är ingen hobby. Du fattar). Nu är allt förstört... Attan.
Nu kräks jag.
/du vet vem, you old kräfthjärna
mmmm... kräftsmör!
Men Maja, de har liksom en lamp-pryl som de lyser igenom äggen med innan de hamnar i kartong = inga foster i stekpannan/sockerkakssmeten.
jo: Menare du det - VARJE ÄGG?!! Tänk lite på hur många ägg som en hönsfarm skickar ut om dan... det måste vara tusentals! Det torde finnas ett bättre sätt. Eller?
Mja, jag vet inte. De kanske inte gör de på de stora fabrikerna. Där är det ju bara se till att det inte kommer in nån tupp, vilket ju känns rätt enkelt.
