Nilssons syrra

Lillebror, du blir aldrig som jag.

Blodsband i all ära, men många gånger är det jobbigt med familjen. Visst kan vi skratta åt samma skämt ibland, jag och Nilssons brorsa, men det är nog där som (åtminstone de inre) likheterna slutar. Det värsta är att han vet precis vad, när och hur han ska säga just det han vet att jag inte vill höra. Det är konstigt och egentligen rätt fascinerande att man kan växa upp så nära varandra men ändå resultera i så olika individer.
Dessutom är det ju inte mitt fel att du lät dig underkuvas så länge som jag var den fysiskt starkare av oss två. Man fäster sig gärna vid härskartronen, och kommer då någon irriterande jävel och försöker sno den... Ja, då blir det bråk.

/(likförbannat fortfarande ändå) Nilssons syrra

Jullov, och det enda jag kan tänka på är projektarbetet och filosofi. OTROLIGT AV.

Men en bra grej är att jag har jordens bästa bästis: Lisis. Hon bjuder med mig på spa imorgon. Vi kommer softa runt i morgonrock och badtofflor, mumsa färsk frukt och gå på vattengymnastik hela halva dagen. Sämre aktiviteter kan man ju ägna sig åt... Nu ska jag sova gott och vakna så att Gunnelis kan komma och hämta mig klockan 07.15, och jag har dyrt och heligt lovat att inte försova mig. Om jag gör det, svär jag att jag ska tvinga mig själv att... att... att stanna hemma på juldagen. Som straff.
/Majsis

Jag tänkte skriva ett inlägg om att vara vaken.
Jag tänkte skriva att det är först när man är vaken, som man inser hur skönt det är att sova. Men det är lite svårt, för jag är trött och orden kommer inte riktigt som jag skulle vilja att de kom.
/Maja

Som att vandra runt med en grå dimma i huvudet och en kall hand sluten kring hjärtat.
Nervositet i sin renaste form yttrar sig i sömnsvårigheter och ökad puls, och det är inte som pirriga fjärilar i magen. "Ett aktivt liv" är inte en passande omskrivning av "för mycket att göra". Och slutligen: det finns inga stresståliga människor! De som påstår sig vara sådana har uppenbarligen aldrig upplevt stress, och bör således sluta hitta på.
Fuck you.
/Majken

I morse vaknade jag med den starka övertygelsen att jag hade ett kärleksförhållande tillsammans med Håkan Hellström. Jag kunde tydligt minnas våran första date, hur bra vi klickade och hur jobbigt det hade varit innan alla ville tro mig när jag berättade att vi var tillsammans nu. När jag följde med honom på hans turné genom Sverige, kände jag mig lite som den estniska kvinnan Jan-Banan vill ta med sig på bussen hem i "Torsk på Tallin".
Samma ögonblick som jag insåg att allt bara hade varit en dröm måste jag erkänna att jag blev rätt nedslagen. Förstås.



Här är jag:                                                          ...och här är Håkan:

                     

Idag är jag lite stressad och ganska arg, och det utan någon vidare anledning. Vissa dagar vaknar man med en dålig magkänsla som kan gnaga en under resten av dagen.
För att agera ut en del av mina aggressioner följer här en klassisk HATA-lista:

• Balen - som egentligen ska bli hur kul som helst, men jag är rädd.
• Polhems vaktmästare - pajasen som kallar mig "lilla gumman", men som jag är tvungen att vara trevlig mot ändå för stämningens skull (visst skulle jag kunna be honom att sluta upp med det, men det känns olustigt och som något han egentligen borde fatta själv. Dessutom vill man ju också helst undvika att framstå som en rabiat surfitta (och jo, det är precis vad man verkar som om man säger sånna saker!)).
• Min egen lathet - ställer allt som oftast till det, och det värsta är att jag bara har mig själv att skylla. Helt klart min sämsta egenskap.
• Kina - för att jag inte fick följa med på den resa som majoriteten av de personer som står mig närmast åkte på.
• Trean - seriöst, jag pallar inte mer tråkigheter. Att jag försover mig ungefär varje dag gör inte heller saken bättre.
• Stalltjejer - jag har själv varit en, men jag är inte en av dom.
• Caps Lock - för att den jävla knappen sitter på tok för nära "A"

/Maja